Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.  
    
    
    
        
- 
    Mitt järta är bedrövat, min själ är sorgefull,
jag önskar, att jag vore i den svartaste mull.
Men Härren Gud han är en tröstare så kär,
han tröstar nog mitt järta, när det bedrövat är.