Efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.  
    
    
    
        
- 
    Han gick en heler dag
ock den andra även så.
Han gick också den tredje
ock natten, som föll därpå. - 
    Då tyckte han sig höra
sin Albertinas ljud
ibland de palmer sköna
i dalens gröna skrud - 
    »Ock hör du, Albertina,
fördölj dig ej för mig!
Blygs ej av ringa prydnad!
Jag söker troget dig!» - 
    »Mig fattas ingen prydnad.
Jag blyges ej för dig.
Jag har vad jag behöver,
ock intet fattas mig.» - 
    »Ock hör du, Albertina:
tag krans ock ring av mig!
Jag tror, det blir den sista,
jag knutit har till dig.» - 
    »Jag mottar inga kransar,
jag mottar ingen ring.
Jag är av döden tagen,
mig fattas ingenting.»